vi var bäst på det vi var, var nu än det var, vi var!

Jag saknar mina kära kajsbarn att jag tror att jag en dag kommer vakna endast för att i nästa stund spricka, av saknad. Dem var min måndag, min tisdag, min onsdag, torsdag, fredag. fast egentligen kändes dem mer som min helg. Som en bra helg. men i vilket fall som helst så var dem de flesta dagarna i veckan och då var dem mina. Vi hade alla våra identiteter, ingen var den andra lik, och vår humor, den var vår. jag minns att jag och josse satt en gång: "jag tror att alla vill vara med oss, vara vän med oss, jag tror faktiskt att hade dem bara fått chansen hade de gärna varit oss" och det kan låta kaxigt, det gör det. men vai var inte serkillt kaxiga, men vi alla kajsen tillsammans, vi var bäst på det vi var, var nu än det var, vi var! och jag älskade oss för det! Ni kommer alltid ha en tårtbit av mitt hjärta. en rätt stor bit. eller ja en sån bit som när man väl har ätit upp biten, tårtan var rätt mäktig men man vill ändå ta en bit till för att det var så gott, fast man vet att man kommer bli galet mätt efteråt. vilket fall som så kommer ni äga den biten av mitt hjärta! Puss på er